Jag skrattar och jag ler, men när ingen ser brister jag...
Utanpå, så tror ni att jag är så glad,
men egentligen kämpar jag för att klara av en enkel dag.
Ni ser hur jag skrattar och ni ser hur jag ler,
men inuti min kropp så orkar jag inte mer.
Jag vill dölja min smärta så ni tror det är perfekt.
Hålet i hjärtat kryper längre upp, och så stannar det i halsen,
sen åker det ut genom munnen.
Jag äter, men jag svälter ändå,
får ingen näring eller energi.
Jag går in på mitt rum och lägger mig i sängen.
Jag vill bara vara ensam, men då kommer ångesten.
Kommentarer
Trackback
