Det kommer inte vara lätt att ändra på...
Flickan skrattar, skämtar och ler.
Skär sig i armen när ingen ser.
Huvudet fylls med dolda skrik.
Flickan skakar, hon får panik.
Slutar gråta, slutar skaka.
Sakta men säkert, faller hon tillbaka.
Torkar bort blodet, snyftar ett tag.
Numera händer det nästan varje dag.
Anfall av ångest drabbas hon av.
För alla ska ställa för många krav.
Ingen lyssnar när hon vill göra sig hörd.
Flickan är numera psykiskt förstörd.
Helvetet befinner jag mig i.
Ingen vet hur jag känner mig.
Ingen vet hur jag mår.
Att mitt hjärta gråter,
det är det ingen som förstår.
Alla tror att jag är lycklig,
och lycka är vad dom ser.
Men tårarna rinner i ensamhet,
medan läpparna skrattar och ler...
Allt är åt helvete med mig, även om det inte syns...
Jag gråter osynliga tårar, även om jag ler.
Men i mörkrets skugga viskar jag:
"Jag orkar inte mer.."
Jag ropar på hjälp, även om jag skrattar.
Men i mörkrets skugga undrar jag:
"Varför är det ingen som fattar?"
Jag är olycklig, även om det ser ut som jag är glad.
Men i mörkrets skugga tänker jag:
"Är det såhär det ska vara?"
Jag är död, även om mitt hjärta slår.
Men i mörkrets skugga gråter jag:
"Varför är det ingen som fattar hur jag egentligen mår?"
Jag är inte glad bara för att jag skrattar...
Ni kanske tror mig när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.
När inte glansen finns i ögat,
dinns det nån som tåren ser?
När inga tårar finns att torka,
när jag skrattar bort min gråt.
När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.
Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyr bort från min tår.
När jag kväver allt jag känner,
ser någon då hur jag mår?
Jag är trött på att vara trött
Jag är trött på att gråta.
Jag är trött på att skrika.
Jag är trött på att låtsats.
Jag är trött på att vara arg.
Jag är trött på att inte minnas.
Jag är trött på att vara ledsen.
Jag är trött på att vara ensam.
Jag är trött på att sakna saker.
Jag är trött på att behöva hjälp.
Jag är trött på att känna mig galen.
Jag är trött på att sakna människor.
Jag är trött på att känna mig värdelös.
Jag är trött på att känna mig tom inuti.
Jag är trött på att inte kunna äta normalt.
Jag är trött på att må dåligt efter att ha ätit.
Jag är trött på att inte kunna släppa det förflutna.
Jag är trött på att drömma om ett liv jag aldrig kommer få.
Men mest av allt:
Jag är trött på att vara trött.
Kämpar
Jag har försökt att hitta vägen
Har ju försökt med dess metoder
Men ingenting vill funka
Säg mig
Gud, vart är solen?
Kan inte se när jag blir bländad av ett mörker
som för mig är ett bevis på att livet är rätt kört
Men jag försöker
varje dag
men de få gånger jag har hört
jag är en stark person
jag känner mig bara skör.
Jag går sönder för minsta lilla
tusen bitar runt omkring mig.
Paniken är nära
så jag blundar och springer.
Springer bort för att inte möta verkligheten
för varje gång jag öppnar ögonen
så vill jag inte se den.
Hur ska jag ta hand om andra
när jag inte tar hand om mig själv.
Säg mig,
vart fan är guden när man behöver han som mest?
Jag finner inga ord för att beskriva den känslan
bara tomhet,
som en oändlig längtan.
Efter lugnet
när ens smärta har dött ut.
Men jag har en känsla i magen att detta aldrig får ett slut..
Jag saknar att må bra
det är så jag vill att allt ska va.
Jag fick en ställd diagnos
har blivit dömd livet ut.
Medicin som inte funkar
och en ångest utan slut.
Läkare på läkare,
terapeut på terapeut.
Gnäll inte på mig
för ingen jävel är perfekt!
Jag försöker hela tiden,
även fast det inte syns.
Och jag håller fast vid min önskan
att göra nånting bra av mitt liv.
För kanske kommer dagen då jag står på mina ben
och kan säga till världen att jag klarade det!
Eller så kommer dagarna då jag ligger i sängen,
med tårarna som rinner och en ångst som bränner.
Paniken som skriker och jag försöker att andas.
Men jag får ingen luft
hela kroppen förlamas
Tänk om ni visste,
om ni bara för en dag fick se
allt jag gått igenom
och allting jag överlevt.
Ibland så orkar man inte
men jag måste leva kvar.
Får inte sluta att tänka
imorgon kanske blir en bra dag!
Let them go
When people walk away from you,
let them go.
Your destiny is never tied to anyone who leaves you,
and it's doesn't mean they are bad people.
It just means that their part in your story is over.
Hur lyckas man med det?
Hur ska jag kunna ta hand om andra när jag inte tar hand om mig själv?
"Imorgon kanske blir en bra dag"
Tänk om ni visste,
om ni bara för en dag fick se
allt jag gått igenom och
allting som jag överlevt.
Ibland så orkar man inte men jag måste leva kvar.
Får inte sluta att tänka "Imorgon kanske blir en bra dag".
Varje sekund är en kamp
Jag försöker hela tiden
även fast det inte syns...
Tack till er!
För alla er som ser mig andas här,
måste jag tacka er för att ni orkar med mig när jag faller ner.
Men ingenting kan få mig lika glad som när ni ber mig stanna kvar ett tag.
Flickan
Hon känner sig sårad, ensam och liten,
men mest utav allt så känner hon sig sviken.
Sviken av dom som hon en gång hade älskad,
och nu har hon förändrat sig till samma gamla människa.
Hon tittar upp mot stjärnorna,
ser vad som står skrivet
"Du är inte den som ska leva detta livet"
Hon skriker till sin gud
"Varför blev jag denna flicka om jag aldrig kommer vara glad och aldrig mera hitta".
Men hon får inget svar,
det existerar bara tystnad.
Hon skriker ut sin sorg men det är ingen som lyssnar.
Nu på kvällen kommer gråten,
sminket försvinner,
maskaran rinner ner och tårarna vinner.
Hennes kinder är våta och ögonen svider.
Men ingen ser varför denna lilla flicka går och lider.
Hon försöker att prata men får inte fram ett ord.
Hon är tyst på utsidan men skriker inombords.
Hon är flickan som inte kan va glad,
hon känner bara hat.
Hon är flickan som inte kan va glad,
hon känner bara hat.
Hon ger nu upp det här livet och isolerar sig,
i ett rum där hon alltid kan vara för sig själv.
Man måste alltid forsätta vandra och förstå,
men flickan orkade inte mer så hon slutade att gå.
Och nu har hon gått vilse,
kan inte hitta hem.
Hon är vilsen på vägen,
utan någon vän.
Sviken blev för många,
så hon orkade inte vänta.
Vänta på en bättre tid och slippa o kämpa.
Dag efter dag,
och varje bit för bit,
har hon tagit sig igenom både lyckorus och skit.
Hennes liv är som en mardröm,
hennes mardröm är sann.
Det blir inte som i sagor,
att kärleken vann.
Hon hade en bra vän,
den bästa som hon haft.
Men henne svek hon,
för hon fick inte plats i flickans hjärta.
Plats i flickans hjärta som krossas när hon ler,
ber till sin gud om att slippa leva mer.
Hon är flickan som inte kan va glad,
hon känner bara hat.
Hon är flickan som inte kan va glad,
hon känner bara hat.
Om en flicka
Allt handlar om en flicka, hon som trodde hon hade kontroll.
Men allt som hon höll fast vid har hon nu tappat bort.
Hon dränker sig själv i svälten, hon vill inte äta.
Hon har ångest varje kväll, det blir bättre av att svälta.
Hon ställer sig på vågen varje dag när hon kommer hem.
Hon ser att hon gått ner i vikt och flickan ler för sig själv.
Tankarna är värst när flickan vet vad som kan hända.
Ingen idé att prata, vem kan få hennes tankar att vända?
Hennes blick är emot sig själv.
Hon måste gå ner i vikt.
Hon kan inte förstå hur folk kan tycka hon är fin.
Alla har ju sett hur flickan blivit mindre och smal.
Hon märker inget själv, bara kilona som ramlar av.
Hon är den flicka, hon som alltid har varit stark.
Men nu ligger flickan ensam och hon gråter varje natt.
Varför valde denna flicka att gå denna väg?
Hon tittar sig i spegeln och hon ser inte sig själv där.
Om en liten flicka som försökte göra rätt.
Gick ner en massa kilon men nöjde sig inte direkt.
Hon försöker tappert att kämpa sig tillbaka nu igen,
men det är inte lika lätt som att gå ner min käre vän.
Hon vågar inte be om hjälp, hon vill ju gå ner i vikt.
Följa idealen om vad andra säger är snyggt.
Ingen kan förneka, alla ser ju vad hon gör.
Men hur ska man hjälpa?
Bäst att skita i det hon gör.
Det som händer i hennes kropp nu, gör flickan livrädd.
Hon läser om andra människor som har dött av självsvält.
Men det har inte gått så långt, flickan trodde om sig själv.
Men hon får höra av sina vänner att hon måste söka hjälp.
Flickan vet det måste ändras, men hon kan inte själv.
Och om hon skulle fått hjälp, skulle hon inte tagit emot den.
Hon hatar sig själv, för att hon inte kan sätta stopp.
Hon är rädd för ångesten som kommer när hon äter nått.
Hon försöker att äta rätt och träna normalt.
Men hon äter inte alls och hon tränar varje dag.
Hur skulle ni göra om ni satt i flickans sits?
Flickan hatar sig själv för att hon drabbats av anorexi.
Om en liten flicka som försökte göra rätt.
Gick ner en massa kilon men nöjde sig inte direkt.
Hon försöker tappert att kämpa sig tillbaka nu igen,
men det är inte lika lätt som att gå ner min käre vän.
Om en liten flicka som försökte göra rätt.
Gick ner en massa kilon men nöjde sig inte direkt.
Hon försöker tappert att kämpa sig tillbaka nu igen,
men det är inte lika lätt som att gå ner min käre vän.
Ensam & vilsen
Livet är inte lätt när djävulen går bredvid.
Allt jag kan göra är att hoppas och be.
Önskar att någongång, kan det väl ta slut.
Bilderna av slagsmål och känslor som förut.
Ni kollar snett men vet inte vad jag gjort,
vad jag har gått igenom.
Ni har bara trott att ni kunde fatta,
att ni kunde förstå att jag var bara
någon som man unde titta ner på.
Det värsta är över med det kommer tillbaka,
stunderna av rädsla, som sitter kvar.
Minnen trycker i mitt inre, vad ska jag göra?
Ta mig bort härifrån så att någon kan förklara.
Ni kollar på mig, på ett sätt som faktiskt svider.
Ni skrattar bakom ryggen, har gjort det i alla tider.
Ingen vågar känna mig, ni tror jag är skum.
Men jag hör väl vad ni säger, jag är fan inte dum.
Orden gör ont, som slagen emot magen.
Jag kämpar för mig själv,
tar mig upp och klarar dagen.
Det är svårt ibland, att hålla huvudet över marken.
Men jag måste käma på, visa att ni inte knäcker mig.
Jag är stark på utsidan, men inte i min själ.
Varje dag önskar jag att jag kunde ta farväl.
När slutet är nära och psyket tar över helt,
då finns det inget att göra, allting blir fel.
Jag orkar inte kämpa mer,
jag orkar inte kriga mer.
Men jag gör det för er skull,
så att ni slipper lida på samma sätt som jag.
När ni fattar vad ni gör, då kanske jag förlåter er.
Ni säger att jag klagar, men ni känner inte mig.
Så ta åt er utav orden "Sköt er själv".
Alla är så fega på denna stora jord,
ingen vågar hjälpa, tro på mina ord.
Älskar er
Jag älskar dom som bryr sig,
men ni andra har fel.
-
Det finns vägar att följa,
men det slutar alltid likadant.
När man sitter i skiten
och gråter ut i sin säng.
Ser mig ensam och rädd
då jag är i skuggan av ljuset.
Försöker ta mig fram men
rösten håller mig ute.
I 17 år har jag kämpat förgäves.
Upptäckt av ingen blir jag lämnad i världen.
Se mig nu hur ska jag bevisa att det är försent.
Jag är trött på att skrika ut i tomma luften där ingen hör tonen.
Har haft drömmar om drömmar där djävulen
tog mig härifrån så jag kan leva i frid.
Låt min själ slippa bördan,
låt mig leva mitt liv.
Jag ger allt jag har och håller fast vid nånting bra.
Ett svar på det som har hänt,
det är allt jag vill ha,
men jag faller tillbaka från det jag aldrig haft.
Jag ser ljuset i horisonten men kommer ingen vart.
Det finns dagar..
Det finns dagar då man inte kan resa sig upp.
Man är trött, man är sliten.
Det finns dagar då man inte kan säga någonting.
Man är trött och livet passerar förbi.
Jag kommer alltid resa mig
Det finns dagar man inte kan resa sig upp,
en önskan om livet som visar sig vara en dröm.
En plats för mig och mina tankar där vi kan koppla av,
jag är trött på förtal,
snälla låt mig vara jag.
Låt mig va!
Jag vill bara bort ifrån världen.
Jag svär, jag svär!
Jag har aldrig öppnat käften.
Alltid trott att det var bättre att låta
folk ge mig smällen.
Jag är inte perfekt,
för har gått i alla väder.
Gett upp efter gång på gång, men har fortsatt att kämpa.
Tiden fick bevisa att ödet för mig var att
svikas och berikas av fler lögner och slag.
En kniv i mitt hjärta men ändå ler jag varje dag.
Men jag ska alltid resa mig upp.
Ni kommer aldrig ångra dagen då jag blev född.
(hoppas jag...)
-
Ibland så springer det vilsna barnet inom mig runt,
så jag försöker bara fånga dagen och ta det lugnt.
Kriga
Jag lever vidare och fortsätter kriga
med hundar och vänner vid min sida.
