Jag döljer allting bakom ett falsk leende

 
 
 
Det glädjer mig att ingen vet hur dåligt jag mår. Men samtidigt skrämmer det mig att ingen märker någonting och varför ingen verkar bry sig riktigt ordentligt. Känns som jag är helt ensam i världen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0