Har en riktig skitdag. 

Eller rättare sagt, en skitperiod. 

Varje jävla dag kämpar jag mig för att ta mig igenom. 

En jävla kamp som får mig att inte orka mer och inte vilja mer. 

Jag vill inte längre gå upp på morgonen, bara ligga kvar med huvudet under täcket.

Bara få vara. Ensam. I egen värld. Med tankarna. Med lösningar.

 

Det enda jag vill är att få må bra. 

Att få leva livet, vara glad, vara lycklig, kunna göra vad jag vill. 

Men mest av allt. Att kunna äta. Att äta utan att få ångest.

 

Jag vet seriöst inte hur jag ska göra för att må bra och kunna äta normalt igen. 

Tro mig, även om det inte verkar så, så kämpar jag. Varje jävla dag för att må bättre.