Jag skrattar och jag ler, för att undvika att brista ut i gråt.

För  jag är nära på att brista i gråt hela tiden. Så fort jag inte gör någonting kommer alla tankar och tårarna trycker i ögonen. Men jag måste låtsats att allt är bra, jag kan inte börja gråta för då kommer jag inte kunna sluta.

 

 

 

Idag blir det att gå till skolsköterskan för att väga mig, har jag gått ner sen i måndags så är jag körd, och jag vet inte vad hon hittar på då.. Är ännu mer illamående än vad jag brukar av nervositet.. Hur ska detta sluta, för jag har ingen aning om jag har gått upp, står still eller har gått ner... Jag har verkligen ingen aning...