Tankar
Mina tankar vandrar hela tiden till maten..
Vad ska jag äta, vad ska jag inte äta, hur mycket ska jag röra mig om jag äter det, hur många kalorier är det i det, hur länge kan jag va utan mat utan att det märks, hur ska jag göra för att orka allting utan att bli svimfärdig trots att jag inte äter speciellt bra, hur mycket ska jag äta idag utan att gå upp i vikt men utan att det ska märkas att jag inte äter, ska jag äta överhuvudtaget, ska jag äta utan att bry mig om alla tankar och försöka överleva ångesten som kommer därefter?
Men äter jag så är det som jag hör en röst i hjärnan som skriker..
Hur mycket ska du äta, vet du hur fet du kommer bli om du äter det, du har inte rört dig tillräckligt idag för att äta det, du är så värdelös, du klarar inte av någonting inte ens en ätstörning, du är så misskyckad, ingen vill vara med dig för du är så misslyckad, alla hatar dig, du måste bli smal för att bli någonting, alla kommer älska dig bara du blir smal.
Och rösten är starkare än mig.. För går jag emot rösten och äter så kommer ångesten. En ångest jag verkligen inte orkar med, den är för stark. För jag går emot rösten ibland, men det har jag fått ångra genom att ångesten är så stark att jag kräks eller skär mig..
Jag klarar fan inte av detta snart.. Tankar om maten som hela tiden finns i min hjärna. Rösten som får mig att känna mig helt misslyckad och värdelös. Ångesten som får mig att lyssna på rösten. Smaken av att precis ha kräkts och armarna och benen som får mer och mer ärr och märken.
Kommentarer
Trackback
