Trött på allt

Jag är så himla trött på att det alltid ska vara jag som ska ta tag i saker, att det alltid är jag som ska höra av mig, att det alltid ska vara jag som ska stötta andra och att det alltid ska vara jag som mår bra och tar hand om dom andra som inte mår bra. Jag är så trött på att det känns som att det är alltid ska vara jag som bryr mig om andra, medans ingen bryr sig om mig.

Jag orkar inte ta tag i saker, jag orkar inte alltid höra av mig, jag orkar inte alltid stötta alla andra, jag mår inte bra och jag klarar knappt att ta hand om mig själv som inte mår bra. Hur fan ska jag kunna ta hand och stötta alla andra ordentligt då? Varför ska jag bry mig om allt och alla, när ändå ingen bryr sig om mig?


Jag gör mitt bästa för att ta tag i saker, men det är hemskt för mig att få höra hur lat jag är, vilken soffpotatis jag är och hur lite jag gör och att jag inte kämpar. För jag kämpar, jag kämpar med allting: att kunna äta så mycket jag kan, att försöka vara glad och lycklig, jag kämpar för att ta mig till skolan varje dag och göra det bästa jag kan i skolan. Jag kämpar med att försöka vinna över rösten i huvudet som bara trycker ner mig och styr mig. Så säg fan inte att jag kämpar och att jag är lat, för kämpar är det enda jag gör. O att kämpa tar så jävla mycket energi från mig så jag måste få vila och vara "lat" ibland. För jag kan och orkar omöjligt att hålla igång en hel dag utan att få vila och ta det lugnt.

Jag är inte bra på att höra av mig till kompisar, men jag blir ändå så trött på att det bara är jag som får skit när jag hör av mig. För kompisen har ju inte hört av sig till mig, men ändå får JAG bara massa skit, trots att det var jag som hörde av mig först. Jag har en väldigt jobbig period nu när allting har hänt, och har inte hört av mig till någon typ, utan jag har bara haft kontakt med dom som har funnits där för mig och som har tagit kontakt med mig.

Jag frågar alltid kompisar "Hur är det?" eller "Hur mår du?", men jag får aldrig den frågan själv.. Det är alltid jag som ska stötta alla vänner och försöka komma på lösningar på deras problem, medans ingen försöker hjälpa mig och komma på lösningar åt mig.. Snart kommer jag inte orka försöka hitta lösningar åt alla andra..

Jag är trött på att det alltid ska vara jag som ska må bra och aldrig få må dåligt synligt. Det känns som om alla blir arga på mig när jag verkligen inte orkar försöka vara glad och lycklig längre. Varför ska jag alltid vara den starka som stöttar alla andra? När jag egentligen inte orkar det och själv skulle behöva bli stöttad..

Jag är så jävla trött på att det är alltid är jag som ska bry mig om alla andra, medans ingen bryr sig om mig. Jag frågar tex mina kompisar om hur dom mår, hur det gick på deras möten när dom va iväg och allt. Jag frågar dom saker, medans ingen frågar mig hur det är med mig o hur det gick på mina möten.


Jag orkar fan inte va den starka som bryr sig hela tiden , medans ingen bryr sig om mig.. ORKAR INTE!!!




Observera att detta inte betyder att jag inte bryr mig om mina vänner eller att jag kommer sluta fråga dom och stötta dom, för det skulle jag aldrig göra.. Jag älskar mina vänner och vill verkligen hjälpa dom igenom svåra perioder. Det är bara det att jag inte orkar vara den starka hela tiden, utan jag behöver veta att det finns folk som hjälper mig igenom min svåra period jag har nu och att jag kan få vara den svaga för en gångs skull.
Älskar er mina fina vänner! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0