Ensam & vilsen
Livet är inte lätt när djävulen går bredvid.
Allt jag kan göra är att hoppas och be.
Önskar att någongång, kan det väl ta slut.
Bilderna av slagsmål och känslor som förut.
Ni kollar snett men vet inte vad jag gjort,
vad jag har gått igenom.
Ni har bara trott att ni kunde fatta,
att ni kunde förstå att jag var bara
någon som man unde titta ner på.
Det värsta är över med det kommer tillbaka,
stunderna av rädsla, som sitter kvar.
Minnen trycker i mitt inre, vad ska jag göra?
Ta mig bort härifrån så att någon kan förklara.
Ni kollar på mig, på ett sätt som faktiskt svider.
Ni skrattar bakom ryggen, har gjort det i alla tider.
Ingen vågar känna mig, ni tror jag är skum.
Men jag hör väl vad ni säger, jag är fan inte dum.
Orden gör ont, som slagen emot magen.
Jag kämpar för mig själv,
tar mig upp och klarar dagen.
Det är svårt ibland, att hålla huvudet över marken.
Men jag måste käma på, visa att ni inte knäcker mig.
Jag är stark på utsidan, men inte i min själ.
Varje dag önskar jag att jag kunde ta farväl.
När slutet är nära och psyket tar över helt,
då finns det inget att göra, allting blir fel.
Jag orkar inte kämpa mer,
jag orkar inte kriga mer.
Men jag gör det för er skull,
så att ni slipper lida på samma sätt som jag.
När ni fattar vad ni gör, då kanske jag förlåter er.
Ni säger att jag klagar, men ni känner inte mig.
Så ta åt er utav orden "Sköt er själv".
Alla är så fega på denna stora jord,
ingen vågar hjälpa, tro på mina ord.
Kommentarer
Trackback
