Orkar snart inte mer..
Jag fattar inte längre hur allt orkar hålla på,
det har pågått länge, ja, snart i ett år.
Men jag har hålly mitt huvud högt
och kallat mig själv stark.
Men allting går bara sönder,
så jag faller ner mot marken.
Som jag stått stadigt på,
men allt har släckt min glöd.
Jag är ledsen att säga det,
men det här det blir min död.
För hur ska man kunna leva
när viljan är minimal?
När allt man bara vill
är att få ligga död i en grav.
Jag har försökt länge,
jag skulle klara det för eran skull.
Fastän jag hatar livet
betyder ni mer än guld.
Men efter snart ett års olycka
har hoppet försvunnit bort,
och det enda jag kan säga
det är att mitt liv blev kort.
Nu kan ingenting ändra på mig,
nej nu är det kört.
Jag tar kniven emot halsen
och snart ligger jag här död.
Jag lovade er att inget skulle hända,
så det här är mitt förlåt.
Jag älskar er, hejdå.
Att inte vilja leva,
kan ni förstå hur det känns?
När man inte längre bryr
sig om vad som hänt.
Jag sjunker in i mig själv,
och lämnas som ett skal.
Det som kallas för känslor
finns inte längre kvar.
Jag har helt slutat bry mig,
jag försvinner mer och mer.
Jag går under dag för dag,
fastän ni inte ser.
Jag vet knappt hur det känns
att skratta och vara glad,
hur det känns att bli älskad,
hur det känns att må bra.
För allt har släckt min framtid,
det har förstört mitt liv.
Jag kan faktiskt inte fatta hur
jag överlevt så långt tid.
Jag har väl haft tur
och jag har haft mina vänner,
dom som har ställt upp
och dom som fattar hur jag känner.
Men nu orkar jag inte snart mer,
snart tar allting slut.
Jag har kämpat tillräckligt,
nu har tiden runnit ut.
Tack för att ni stöttat mig,
ni vet vilka ni är.
Jag älskar er,
och förlåt för det här.
Kommentarer
Trackback
