Vart är svaret?
Jag sitter ensam kvar.
Har känt så mycket smärta förr,
men aldrig någonsin såhär.
Kan inte få någon sömn,
har sovit dåligt i flera veckor nu.
Jag vet inte vem jag är,
har tappat bort mitt jag.
Det finns så mycket bra i livet,
som jag borde tacka för.
Men jag kan inte känna lyckan,
jag bara känner mig död.
Det finns ett sår inom mig,
som kanske aldrig läker.
Och det är sjukt att
livet kanske aldrig byter väder.
Har varit kolsvar nu,
så länge jag kan minnas.
Har bara svaga minnen
kvar från tiden innan.
Men det var längesen
jag kände riktig glädje
och ibland kan jag känna
att jag saknar världen.
Jag känner ingenting,
bara mina egna andetag
och jag önskar att jag
hittar till mitt gamla jag.
Har slutat hoppas nu,
men inte slutat kämpa.
Man måste hålla kvar,
mirakel kanske kan hända.
Finns inte mycket att säga,
men ändå tusen ord.
Mitt liv är inte lätt,
men jag hoppas att det kan vända.
Är rädd hela tiden,
men vill ändå härifrån.
Det känns som hjärtat har
förvandlats till ett blödande sår.
Jag tappar andan varje gång
jag söker luft,
försöker hitta ett ljus,
men inget tar mig upp.
Vill bara bort,
tillbaka till ett liv igen.
Har försökt så länge nu,
och tro mig,
jag försöker än.
Försöker att gå upp på morgonen,
men någonting håller mig kvar.
Har ingen kraft längre,
vill ha allting tillbaks.
Jag tappa allt
och jag tappade greppet.
Jag föll ner,
men måste tro att det blir bättre.
Kan inte röra mig
smärtan är för stor nu.
Ligger hemma i sängen.
Vet ingenting,
vet bara att jag inte orkar.
Och snälla gud,
när jag somnar
låt mig inte vakna.
För det är tomt när
jag letar efter livsbalans
och jag önskar att
minnena bara försvann.
Finns ingenting som kan
få mig att tro nu.
Jag letade efter meningen
men svaret fanns inte där.
Kommentarer
Trackback
