Jag vill hem..
Tror att dom tänker så att när dom lägger in människor här så ska dom bryta ner personen totalt.. Så att den inser hur bra liv den har där ute ändå..
För jag känner mig inte längre som den personen jag var i onsdags när jag vaknade upp. Då mådde jag bättre än jag gör nu.. det känns inte längre som jag. Men det är så sjukt svårt att förklara vem jag känner mig som. Men det känns typ som att det bara är min kropp som går runt här. Min själ har redan dött..
Och det värsta är att jag knappt kan glädja mig åt mina kompisar som kommer och hälsar på.. Det är så hemskt att höra vad dom har gjort.. Alla saker som jag egentligen skulle vara med och ha upplevt med dom. Saker som jag också skulle minnas.. Men istället kommer jag bara minnas trista vita sjukhusväggar, tråkiga möbler, personal som kollar till en hela tiden och hur man blir i tvingad mat...
O nu har jag varit här i snart tre dygn.. Tre dygn som känns som 300 år! O under dom här tre dygnen har mitt privatliv försvunnit helt! Och dom har börjat att ge mig antidepressiva tabletter och sömnmedel..
Jag vill bara hem!
Hem till min säng, lägenhet, hund, kompisar, privatliv!!!!!!
Allt!
Kommentarer
angelica
sv: jag har varit inlagd både med tvångsvård och frivillig vård. det var hemskt att va inlagd speciellt tvångsvården då inte ens mina föräldrar kunde säga något trots att jag var minderårig. första tiden är alltid värst. det är skitjobbigt att vara inlåst och inte få göra någonting. måste tvingas i mat som man inte ens vill ha, få massa mediciner som jag var rädd för. fick ju även sondas i bälte, det värsta som finns. Men det gällde bara att stå ut, stå ut och stå ut. någongång kommer man hem, gör man framsteg kommer man hem. du kommer inte va inlagd föralltid. och efter ett tag känns det lättare att vara där,men det enda tipset är att stå ut. även när det känns förjävligt. kämpa på! <3
Svar:
Leva med Livet
Trackback
