Nu i oktober är det ett helt jävla år sen allting började.. Det känns som att det var igår allting började, men som att jag har mått dåligt hela livet..

 

Tänkte att jag skulle skriva lite om vad som har hänt under detta året..för att minnas och för att ha det så man kommer ihåg lite..

 

Oktober 2011 - Min hund blev avstängd från sitt dagis i mitten av oktober. Hade ingen lösning för vart hon skulle ta vägen på dagarna och alla mina tankar gick åt att försöka lösa det. Kunde inte koncentrera mig i skolan eller på något annat än min hund. Slutade äta normalt och gick ner massor..om jag minns rätt var det runt 5 kg som försvann bara under halva oktober..

 

November 2011 - Fortsatte att bara tänka på lösningar åt min hund, och fortsatte att rasa i vikt.. Gick ner ytterliggare ungefär 5 kg så vågen visade ca 10 kg mindre än förut.. fick svårare att koncentrera mig och sov inte ordentligt på natten. Mina vänner såg hur dåligt jag mådde och tvingade mig till skolsköterskan där jag berättade. Fick börja väga mig en gång i veckan och hon tjatade hela tiden om att jag inte fick gå ner mer. Hon kontaktade bup som ringde mig men jag ljög under samtalet så dom bedömde att jag inte behövde komma till dom. Jag hade tillräckligt med problem med min hund och ville enbart koncentrera mig på dom. Jag satte mig själv och min hälsa åt sidan. 

 

December 2011 - Gick och vägde mig varje vecka hos skolsköterskan och vågen visade bara mindre och mindre. Orkade ingenting på praktiken längre och jag såg tydligen ut som ett lik hela tiden. Det var här jag testade att skära mig första gången, och jag fortsatte med det. 

 

Januari 2012 - Fick lämna in min hund på träningsinackordering och hade då lösning för henne ett tag. Mådde lite bättre men det var här jag började fastna i ätstörningen. Jag gillade hur jag hade gått ner i vikt, och ville fortsätta med det. Åt bättre än innan men fortfarande inte tillräckligt bra så fortsatte att gå ner i vikt. Skolsköterskan kontaktade bup och jag fick min första tid där i början av februari.

 

Februari 2012 - Här skaffade jag den här bloggen. För att kunna skriva av mig, eftersom jag inte pratade med någon om hur jag mådde. Åkte första gången till bup och träffade en läkare från ätstörningsteamet (blev skickad till ätstörningsteamet för att jag hade gått ner så mycket). Fick åka till sjukhuset och ta prover och jag led av folsyra- och b12 brist. Hade gått ner runt 20 kg här och jag mådde så dåligt på insidan trots att jag inte visade det. Tänkte hela tiden på hur jag lättast skulle ta mitt liv.. 

 

Mars 2012 - Spydde första gången efter maten. Ångesten blev allt starkare efter att jag hade ätit och jag klarade inte att hålla emot. Det dök upp en röst i huvudet som sa åt mig att inte äta och hur värdelös jag va om jag gjorde det.. Var så trött på allt och alla och ville bara försvinna och dö, var väldigt nära på att hoppa från en bro. Hade aldrig varit så nära på att avsluta mitt liv innan, men mina hundar och vänner fick mig att orka stanna kvar. Alla trodde jag mådde bra då jag gömde allting bakom ett leende, men innerst inne var allting skit... Fick diagnoser på vad jag led av - egentlig depression och ätstörning uns typ 4. 

 

April 2012 - Mådde så dåligt och orkade ingenting så i april blev jag sjukskriven från alla praktiska moment i skolan, vilket ledde till att jag var ledig ca två och en halv dag i veckan. Det gick sämre i skolan för att jag inte kunde koncentrera mig. Vikten gick upp och ner hela tiden, och jag fortsatte att spy efter maten och att skära mig när ångesten kom. Blev hotad av personalen på bup att bli inlagd på behandlingshem då jag inte hade ätit någonting på ca 4 dagar..

 

Maj 2012 - Efter att ha fått reda på att mina föräldrar skulle flytta isär orkade jag inte med mer problem. Så skrev ett brev och stoppade i mig alla värktabletter jag hade. Jag var klar med livet. Dock vaknade jag upp dagen efter, men jag hade den natten sovit bättre än någonsin. Tror att hade jag haft några fler tabletter så hade jag nog lyckats..  Höll dock tyst om självmordsförsöket för alla och tror bara det är en person som vet om det idag...   Hade en stark känsla av att försöka igen och jag sparade alla tabletter jag kom över..  Fick under maj månad beskedet om att jag skulle få flytta hemifrån, så en positiv sak hände här...

 

Juni 2012 - Jag flyttade hemifrån och mådde bättre. Började äta bättre men inom mig pågick en kamp. En sida ville bli frisk och kunna äta normalt och den andra sidan ville bara bli smal och ha kontroll. Lyckades gå upp några kg. 

 

Juli 2012 - Gick upp ytterliggare lite och låg sedan kvar på den vikten länge. Åt oftare och bättre och kunde se en ljusning i livet. 

 

Augusti 2012 - Låg kvar på samma vikt och var på bup i början av månaden där vi pratade om att lägga ner kontakten.  I mitten av augusti började allting bli sämre igen.. Ångesten kom inför att skolan snart började och det blev jobbigare att äta igen.. Började skolan och skolsköterskan kallade in mig på samtal hos henne. Hon tyckte jag såg smalare ut och hon hade rätt.. Hade gått ner ca ett kg sen början av augusti. Blev tvingad att gå till henne varje vecka och väga mig.  

 

September 2012 - Fortsatte gå till skolsköterskan och väga mig. Gick ner ytterliggare och hon hotade med att kontakta bup om jag hade gått ner nästa gång jag skulle väga mig. Därför tvingade jag i mig massor med mat och gick upp. Ångesten kom över viktuppgången och jag började spy mera efter maten och när jag inte gjorde det skärde jag mig massor. Fick reda på en hemsk sak och mådde sämre igen. Var nära på att hoppa från balkongen men hindrade mig i sista sekunden och skärde mig djupt i benet istället. Var även väldigt nära på att ta överdos av värktabletter men en person lyckades hindra mig från det. 

 

Oktober 2012 - Fortsatte att gå ner i vikt.. ett halvt kg varje vecka har jag gått ner nu.. Ska till bup nästa vecka för första gången sen början av augusti. Ärren och såren på benen och armarna blir bara fler och fler och jag spyr oftare och oftare nu. Är osäker på om jag ska berätta hur det är för bup eller om jag ska ljuga och bli av med dom igen.. Dock lär dom se att jag har gått ner i vikt och att såren är fler.. Och en kompis sa till mig "Det är som att välja mellan skolsköterskan eller bup. Ljuger du för bup och blir av med dom så kommer skolsköterskan ändå kontrollera dig och skicka dig till bup om det blir sämre. Berättar du sanningen för bup är du antagligen kvar hos dom och skolsköterskan låter dig vara." Jag vet inte hur jag ska göra...