Det får inte vara över...
Kan inte tro på verkligeheten,
det får inte vara över.
Du är min bästavän,
och allt som jag behöver.
Inget kommer någonsin
bli detsamma utan dig.
Jag längtar efter dig
och jag saknar dig så.
Du var allt för mig bästis,
fan vi gjorde allt ihop.
Jag trodde faktiskt att det
alltid skulle vara vi två.
Vi var ju gjorde gör varandra,
och du var min bästa vän.
Men bäst att skita i allt,
och börja om igen.
Men hur ska det gå när
bara du finns i mitt huvud.
Allt jag tänker på är dig
och det vi gjorde tillsammans.
Vet du hur mycket skit jag tog
emot för din skull?
Vet du hur många gånger
jag svikit vänner för din skull?`
Kommer du ihåg,
vi kunde skratta åt allt.
Mitt hjärta är öppet och
alla bara stör salt..
Det gör ont,
själen bara svider,
när jag som vanlgt tänker tillbaka i tiden,
på tiden det var du och jag.
Tiden då det var vi två.
Du vet precis som jag
att en gång så var det faktiskt så.
Vill känna lycka med dig igen
och bara garva med dig.
Kan du inte fatta,
jag saknar dig verkligen.
Du älskade mig så som jag var,
men det gör du inte längre,
och det sårar mig idag.
Jag älskar hela dig,
inte bara våra underbara stunder.
Din personlighet och ditt underbara leende.
Du är så underbar,
snälla ge mig en chans.
Vill bara va med dig,
och ingen annanstans.
Nu lever du ditt liv,
och nu lever jag mitt.
Man måste ta en dag i taget,
och sköta sitt.
Men jag tänker på dig varje dag,
flera gånger.
Jag hoppas allt detta
kommer få ett lyckligt slut.
Det gör ont i mitt hjärta
att vara utan dig.
Du var så jävla mycket,
du var massor för mig.
Du var den jag kunde
prata med när jag mådde skit.
Det är tack vare dig som
jag har tagit mig hit.
Alla minnen som vi skapade,
har du glömt varenda en?
Jag vill bara ha tillbaka
tiden med dig igen.
Vi hade ett språk,
som ingen annan förstod.
När jag kollade på dig,
så fattade du vad jag menade.
Men nu när jag tittar på dig,
så ser du inte mig.
Du tittar bara förbi,
som du aldrig någonsin
känt mig.
Det sårar mig,
det spelar ingen roll var jag gör,
du märker mig inte,
du varken ser eller hör.
Jag älskar hela dig,
inte bara våra underbara stunder.
Din personlighet och ditt underbara leende.
Du är så underbar,
snälla ge mig en chans.
Vill bara va med dig,
och ingen annanstans.
Jag älskar hela dig,
inte bara våra underbara stunder.
Din personlighet och ditt underbara leende.
Du är så underbar,
snälla ge mig en chans.
Vill bara va med dig,
och ingen annanstans.
The worst
It hurts the worst
when the person that made you feel
so special yesterday,
makes you feel
so unwaned today.
Find the way
The people who want to stay in my life,
will aways find a way.
Good friend & best friend
A good friend will be there
for you when you cry.
But a best friend will have
a wet shoulder because of your tears.
Jag finns här för er <3
Jag förändrade mig
och allting blev fel.
Men det känns som
hela världen bara vilar på mig.
Tiden går så fort,
men varför,
säg mig.
Jag måste få tid att ta vara på mig själv.
Men jag vill att ni ska veta att jag tänker på er.
Tiden kommer då jag ska visa er..
.
Don't take someone for granted
just because you know
everytime you push them away,
they'd always come running back.
Cause one day they won't.
Fuck my life
Va på bup förut och tror jag råkade säga för mycket..
Psykologen sprang iväg mitt i samtalet och hämtade läkaren och sedan satt dom två med värsta allvarliga minerna och hotade om lägga in mig på vårdavdelningen...
F
u
c
k
m
y
l
i
f
e
!
I'm so sorry
I'm so sorry for all that I have done,
I'm so sorry for what I have become,
I'm so sorry, so sorry for wasting your tim
I'm so sorry
for all that I have done,
I'm so sorry
for what I have become,
I'm so sorry,
so sorry
for wasting your time.
Aldrig bra nog
Alla sa att hon var en vinnare,
men ingen visste om hemligheten som fanns inom henne.
Hon svälter sig för perfektion,
hon hatar sin spegelbild.
Hon försöker hårdare än en genomsnittlig tonåring,
hon kämpar med sin låga självkänla.
Vill se ut som en stjärna,
men hon vet:
Hon är aldrig bra nog.
Hon vill vara som Mary-Kate.
Perfekt vikt, 78 cm.
Hon är aldrig bra nog.
Nu vet hennes vänner allt om hennes problem.
Dom försöker göra sitt allra bästa för att hjälpa henne att lösa dom.
Men hon tycker det känns som hon står inför rätta.
Men än så lever hon i förnekelse.
Hon försöker hårdare än en genomsnittlig tonåring,
hon kämpar med sin låga självkänla.
Vill se ut som en stjärna,
men hon vet:
Hon är aldrig bra nog.
Hon vill vara som Mary-Kate.
Perfekt vikt, 78 cm.
Hon är aldrig bra nog.
Vem lever i kontroll?
Vem lever fortfarande i kontroll?
Alla sa att hon var en vinnare,
men ingen visste om hemligheten som fanns inom henne.
Hon försöker hårdare än en genomsnittlig tonåring,
hon kämpar med sin låga självkänla.
Vill se ut som en stjärna,
men hon vet:
Hon är aldrig bra nog.
Hon vill vara som Mary-Kate.
Perfekt vikt, 78 cm.
Hon är aldrig bra nog.
Hon försöker hårdare än en genomsnittlig tonåring..
Hagelskur
Det finns inget som kan ta mig ur denna hagelskur,
och när det regnar
vill jag bara fly,
vill inte dansa under mitt paraply.
Nu har det blivit såhär,
jag bara skriker och svär.
Meningen med att må dåligt
Det kanske är meningen
att man faller isär,
för att kunna bli hel igen.
Till min bästavän <3
Så mycket vi har upplevt och så mycket du har gett,
varje sekund i din närhet,
varje dag har känts så rätt.
Tänk på stunder vi har skapat som sen övergått till minnen,
allt för dig på jorden,
du är en ängel sänd från himlen.
Vill alltid ha dig nära,
nära dig är jag som tryggast.
Allting som jag lever för är
allt som du har skapat.
Utan dig,
inget mig,
det är så underbart att veta
att du finns där och alltid backar upp min rygg,
alltid fångar mina fall,
bara se på allting som vi byggt.
Jag vet att du har det kämpigt ibland,
och allting bara rasar,
men jag håller i din hand och
finns tills allting slutat knasat.
Klarar inte dagen om jag inte har dig i den.
Du är meningen med livet och
den jag vill dela tiden med.
Och jag lovar dig,
dagarna kan bli fler,
i sorg eller lycka,
vad det än är vill jag dela det med dig.
Det kommer lösa sig tillslut,
ja, jag lovar och svär.
För tillsammans är vi starka, vi ska klara det här.
När backen lutar och uppåt och vinden blåser kallt,
då tar jag tag i din hand.
Tillsammans klarar vi allt.
Du har målat upp min värld i färg,
jag behöver ingen tavla.
Jag vill bara visa världen
allt det jag bär inom mig.
Djupast i mit hjärta är det
stället där jag finner dig.
Snälla stanna kvar för jag vill aldrig släppa taget om dig,
fastän det är tufft, du vet nog vad jag talar om.
Vet ju hur du mår och jag försöker att förstå.
Gör allting i min makt för att få läka dina sår.
Men vissa platser kan nog inte ersättas med nån,
men jag försöker så gott jag kan,
snälla försök att förstå.
Förstår att det är svårt att finna hopp och nya krafter ibland,
men det löser sig alltid.
Jag vet att solljus väntar efter natten.
Men se mig djupt i ögonen,
tro på vad jag sagt,
du är min allra bästa vän
som jag älskar mest av allt.
Har svårt att sätta ord på det men vill att du ska veta,
du behöver inte känna dig ensam,
för jag finns alltid för dig i evighet.
Det kommer lösa sig tillslut,
ja, jag lovar och svär.
För tillsammans är vi starka, vi ska klara det här.
När backen lutar och uppåt och vinden blåser kallt,
då tar jag tag i din hand.
Tillsammans klarar vi allt.
Jag älskar dig, bästavän <3
Du vet vem du är
Tårarna rinner
Ligger i min säng och tårarna rinner,
känner hur livet sakta försvinner.
Am I strong?
Pretending to be happy
when you're in pain
is just an example
of how strong you are
as a person.
Torkar bort en tår
Jag torkar bort en tår fast fler kommer rinna.
Sluter mina ögon,
glider fram genom dimma.
Försöker vara stark i stunder av smärta,
hålla mig på fast mark och lätta mitt hjärta.
Men smärtan vägrar dämpa så jag fortsätter kämpa,
försöker vara glad och jag fortsätter skämta.
Men ingenting kan någonsin bli som förit,
tar en tyst minut innan tiden tar slut.
-
Varför lever jag egentligen?
I'm not perfect
I know that:
I'm not perfect
But I keep trying
Miichi ft X-type - Självmord
Bup
Jag var hos bup i onsdags efter ett uppehåll då dom skulle lägga upp behandling för mig.
Det första steget är att dom ska prata med mina föräldrar. Dom ska få dom att ta sitt föräldraansvar.
Helt ärligt så vill jag inte det..
För jag vill att dom ska kunna bry sig, utan att någon säger till dom.
Mitt leende
Jag fejkar mitt leende,
för att inte behöva vara ensam.
För ingen vill vara med en
som är deppig hela tiden..
Mål
Har nu ett mål i livet.
Nu tänker ni som läser säkert
"Åh, det är ju jättebra"
men det är inget bra mål..
Tro mig..
Jag förstör mig själv..
En sida av mig vill vara fri.
En sida av mig vill stanna kvar som en fånge.
En psykisk sjukdom som förstör mig.
Jag vill leva länge, leva fritt och vara frisk.
Men jag spenderar min tid till att göra mitt bästa för att förstöra mig själv.
Jag vet att det jag gör är fel, men sjukdomen är start.
Starkare än min vilja att gå på den, och jag gör mitt bästa för att förstöra mig själv.
Jag förstör mig själv, men jag medger att jag kan behöva hjälp.
Kan någon få mig ur denna mardröm?
Jag trodde att jag hade kontroll.
Jag trodde att jag kunde hålla.
Försökte klara det själv, men jag misslyckades.
Och jag behöver hjälp för att återbygga mig.
Jag hatar den här nya sidan av mig,
som aldrig kan se.
Avgrunden jag kan sätta mig i den här nya sidan av mig som tycker om att förstöra mig själv.
Jag förstör mig själv, men jag erkänner:
Jag kan behöva hjälp.
Kan någon hjälpa mig ur denna mardröm?
Hjälp mig..
En sida av mig vill vara fri.
En sida av mig vill stanna kvar som en fånge.
En psykisk sjukdom som förstör mig.
Det är en riktigt bra fråga som jag skulle vilja ha svar på...
Deppdag
Idag har varit en riktig deppdag.. Allt i mitt liv känns så himla cfvghbnjkml nu. Det enda jag vill är att försvinna o slippa all skit och alla problem.
Jag har varit så himla nära på att brista hela dagen, men jag har ändå lyckats kämpa emot. Fram tills bup-mötet jag hade nu på eftermiddagen. Då brast det..
Men jag vet ändå en som kommer gråta sig till sömns...
Fucking life
Hatar mitt jävla liv..
Vad jag än gör så blir allt bara fel och jag bara gör fel hela tiden.
Jag hör krav där och krav där. Olika krav som handlar om samma sak, så en blir besviken iaf och klagar ännu mer..
Kul att bara få skit överallt hela tiden..
Ska skiten gå vidare?
För jag ser inget hopp nu,
det försvann för längesen.
Smärtan är min fader,
och döden min bästavän.
Jag har kämpat, förlorat, klättrat och fallit, från toppen till botten.
Hur ska jag klara mig, ska skiten gå vidare?
Jag är trött på metaforer som "Livet går vidare"
Livsglöd
Jag fattar inte varför,
jag fattar inte nu.
Jag hade ju en livsglöd,
men den har brunnit ut...
Hoppet
Jag sitter och drömmer,
drömmer om hoppet.
Jag drömmer att jag hoppar,
och det känns i hela kroppen.
Lider
Ser ni hur jag gråter,
Ser ni hur jag lider?
Tårfyllda ögon och ett hjärta som svider.
Trampar & Stampar
Folk trampar ner mig
som en fucking dörrmatta.
Hur tänker en del personer egentligen?
Jag fattar seriöst inte hur en del personer tänker. Elaka kommentarer och kommentarer som trycker ner en som person.
Man måste alltid tänka på vad man säger och skriver, och extra viktigt är det att tänka på vad man säger och skriver om någon är sjuk på något sätt eller mår dåligt. Man kanske ska låta bli att kommentera någonting om tex vikten eller om någon ser tjockare ut eller äter nått onyttigt om den har en ätstörning.
För sånna kommentarer trycker ner och får en att må ännu mer dåligt och kan tillochmed få ens ätstörning ännu värre..
Jag har fått några sånna kommentarer som verkligen trycker ner mig, och får mig att må ännu dåligare. Man mår dåligt när man äter och har ätit. Kommentarer som får en att känna sig tjock, att det inte gör någonting om man går ner ännu mer i vikt eller som får en att äta ännu mindre.
Så snälla, sluta kommentera saker som kan trycka ner en person ännu mer som redan mår dåligt.
Det tar mer skada än du tror..
En fråga
Jag ställer en fråga
"Vad har ni emot mig?"
Jag svär jag talar sanning, men ni vägrar att tro mig.
Tankar
Jag vill verkligen inte, för du är mitt allt och jag älskar dig. Men kanske klarar jag inte av dig längre och du kanske skulle ha det bättre hos någon annan?
tyvärr snurrar dessa tankar hos mig och tyvärr har dom börjat göra det mer och mer..
-
Måste vandra iväg,
fan smärtan är oändlig,
jag kan inte stanna här.
Skiter i allt
Fan, nu skiter jag i allt.
Varför ska jag stanna kvar?
Det enda jag får är massa värdelösa svar.
Ni säger "Ja det kommer ordna sig", "Du kommer att må bra"
Jag vet att ni bara ljuger för att få mig att stanna kvar.
Jag fattar inte varför för ni älskar inte mig.
Ni beter er som en låga som har brunnit utan eld.
Jag har försökt så många gånger, jag har väntat på tiden.
Men nu orkar jag inte längre, ser ni inte att jag lider?
Snälla ta mig härifrån, bort från denna värld.
Till en plats där allt är underbart och ingen har besvär.
Jag går under varje dag när jag föröker att bli glad.
Nu slutar jag försöka, det blir ändå aldrig bra.
Det känns so det är slut nu för jag orkar inte mer.
Gud lyssnar inte på mig hur mycket jag än ber.
Mina tårar är för många som har förvandlats till blod.
Kanske vore det bäst o bara lilla jag dog.
Fly away, and please take away the pain.
Don't go back, to the shadows.
Fly away, and please take away the pain.
Don't go back, to the shadows.
Varför ljuger du för mig, har du kollat på min själ?
Du vet hur mycket skit, ja det innebär.
I mitt innersta rum finns bara djupa sår,
tiden läker ingenting det har ju gått flera år.
Jag står på en bro och tittar ner emot rälsen.
Jag tänker "Ska jag hoppa?" och jag får en klump i halsen.
Det känns som allt är över nu, som om jag är på botten.
Livet är ett spel och jag fick nitlotten.
Allting känns så värdelöst, vill bara komma bort.
Bort till andra sidan av himlen eller nått.
Bara känna en känsla av lycka igen.
Bara kunna vara glad och skratta igen.
Det fanns en tid då jag älskade mitt liv.
Men nu är ingenting som förr,
inget är sig likt.
Jag önskar att jag aldrig fötts, nu vill jag bara dö.
Jag duger aldrig till någonting vad jag än gör.
Fly away, and please take away the pain.
Don't go back, to the shadows.
Fly away, and please take away the pain.
Don't go back, to the shadows.
Jag betyder ingenting, så vem fan skulle bry sig,
om jag försvann en dag, nej ingen skulle sakna mig.
Ni skulle ha det bra, slippa mina problem.
Det känns som allt som händer, det är bara mitt fel.
Jag älskar er vänner, men vad ska jag ta mig till?
Att komma härifrån är ju det enda jag vill.
Det är hemskt att må såhär,
Det finns inget man kan göra.
Forsätt bara att kämpa är det enda man får höra.
Det är svårt att vara stark och hålla modet kvar.
Ska jag leva eller dö, har jag ens något val?
Vill komma till himlen och stanna där för alltid.
Aldrig komma tillbaka till denna fuckup tid.
Jag är hatad av så många, men älskad av få.
Jag älskar mina vänner, mina hundar och så.
Ni har gjort så mycket för mig och nu vill jag tacka er.
Jag ska ta mitt eget liv när ni inte längre ser.
Älskade kudde
Vi möts när jag är ledsen, du finns alltid där.
Du vet om min innersta längtan och alla sorger jag bär.
Men aldrig att du skulle skvallra, aldrig säga ett knyst.
För du är min älskade kudde, som alltid är tyst.
En riktig vän
En riktig vän är någon som bryr sig om en och aldrig sviker.
En riktig vän är någon som man kan skratta med och vara tyst med.
En riktig vän är någon man kan lita på.
En riktig vän är någon som lyssnar och som tröstar.
En riktig vän är någon som tycker om mig som jag är.
En riktig vän är någon som alltid kommer finns i mitt hjärta.
Smile
One smile can hide all the pain,
and that's why I'm smiling.
One person
Sometimes you just need
that one person who will let
you talk and ramble,
listen to you complain
and look like an idiot,
but still love you all the same.
En del personer
En del personer får mig att älska livet, en del personer får mig att fortsätta orka kämpa, en del personer får mig att tänka att det finns en väg ut från allt, en del personer får mig att glömma alla bekymmer och problem och bara leva livet.
Medans en del personer får mig att hata livet, en del personer får mig att inte vilja kämpa längre, en del personer får mig att tro att inget kommer bli bättre, en del personer får mig att bara tänka på alla bekymmer och problem, en del personer får mig att må sämre och en del personer får mig att hata mig själv, ännu mer..
Jag vill må bra
Jag vill leva ett bra liv,
jag vill känna mig glad.
Det är jobbigt när folk frågar,
så jag låtsats må bra.
Orolig
Jag är så sjukt orolig till efter påsklovet när vi ska ha utvecklingssamtal.
Skolan går inte lika bra som den gjorde förut så betygen och omdömena blir sämre.
Sen så ska vi tydligen diskutera mig och sjukskrivningen då.
Och vet inte hur det kommer bli,
det känns som det inte kommer gå bra.
Varken min mentor eller mina föräldrar vet allt,
tänk om jag tvingas berätta?
Eller om min mentor (som vet mer än mina föräldrar) berättar saker som han vet för mina föräldrar...
Jag är så sjukt orolig och ser inte fram emot utvecklingssamtalet!!
Varför lever jag?
Utanpå så tror ni att jag är så glad,
men egentligen kämpar jag för att klara av en enkel dag.
Ni ser hur jag skrattar och ni ser hur jag ler,
men inuti min kropp så orkar jag inte mer.
Jag vill dölja min smärta så ni tror att det är perfekt för mig,
men hur ska jag kunna spela, vet jag ens det själv?
Spelet är svårt och det finns inga regler,
människor gör som dom vill utan att någon ser det.
Hålet i hjärtat det kryper längre upp,
och så stannar det i halsen,
sen åker det ut i munnen.
Jag äter,
men jag svälter ändå.
Får ingen näring,
energi eller så.
Jag går in på mitt rum och klättrar upp i sängen.
Jag vill bara vara ensam,
men då kommer ångesten.
Jag lever kontrollerat,
jag får aldrig vara ensam.
Att ha det tyst och vara själv,
det är min längtan.
Som ett litet barn, som söker efter svaret
Varför lever jag?
Som ett litet barn, som har fått känna smärta
Varför lever jag?
Varför lever jag?
Varför lever jag?
Varför lever jag?
Som ett litet barn, som söker efter svaret
Varför lever jag?
Pojkar och flickor,
det finns många som mår dåligt.
Dom delar fulla hjärtan,
fast mitt är ihåligt.
Dom säger åt mig att vara glad,
men lätt det är att vara om man känner som jag gör,
kan man ingenting klara.
Jag vill att ni ska tro,
att jag är en lycklig tjej med framtid.
Fast sanningen är,
såren bränner nog för alltid.
Ingen vet det innersta,
inte ens dom närmsta,
om jag säger min sanning,
det är alldeles för hemskt.
Jag vet inte om jag vågar ta mitt liv och vara feg,
men mitt liv är precis som en jävla lek.
Kan ni sluta någon gång och bara lämna mig ifred?
Jag älskar dom som bryr sig,
men ni andra ni har fel.
Vilken väg ska jag vandra nu?
Och vart ska jag gå?
Är det någon som vet?
Nått du kan svara på?
Du kollar ner på mig,
och jag känner att du spottar.
Allt du en gång var,
det var fan på låtsas!
Som ett litet barn, som söker efter svaret
Varför lever jag?
Som ett litet barn, som har fått känna smärta
Varför lever jag?
Varför lever jag?
Varför lever jag?
Varför lever jag?
Som ett litet barn, som söker efter svaret
Varför lever jag?
Det finns ingenting för mig..
Jag måste be om ursäkt för det känns som jag gjort fel.
Ber om ursäkt för min deppighet och alla mina fel.
Försöker låtsats att jag mår så jävla bra, men inombords finns en känsla, varje dag.
Som knäcker mig, som jag inte klarar av.
Som får mig att vilja ligga ner och inte andas några andetag.
Den har förstört min själ, hoppet om mitt liv, den finns alltid där och tar så mycket av mitt liv.
När jag är deprimerad kan jag inte tänka klart.
Ni skyller allt på mig och att felet är jag.
Var inte menat att finnas, det var bara misstag, jag har aldrig lyckats med någonting som andra sagt var bra.
Hur ska jag klara av att leva ett helt liv när min hjärna säger att jag är fan ingenting.
Jag känner mig så ensam, varför ska det vara så?
Kommer aldrig känna kärlek, kommer aldirg att förstå.
Det finns ingenting för mig på jorden kvar.
Det finns ingenting för mig, varför lever jag?
Det finns ingenting för mig som jag kommer få.
Jag är ett misstag och förtjänar inte livet då.
Superunderbara vänner!
Vad skulle mitt liv vara utan er?
Jag skulle inte haft ett liv om det inte hade varit för er,
för utan er hade jag gett upp för längesen!
Det är ni som får mig att kämpa,
det är ni som får mig att känna mig omtyckt och älskad.
Det är ni som får mig att skratta och le och ha roligt.
Det är ni som får mig att tänka att allt kommer vända.
Det är ni som får mig att sluta tänka på alla mina problem för ett tag.
Det är ni som får mig att fortsätta orka leva.
Jag älskar er!
Ni vet vilka ni är!
Hatar mitt liv
Fucking liv asså!
Allt blir bara fel hela jävla tiden!!
Tydligen är jag helt omöjlig med, så omöjlig att man sticker för att man inte står ut med mig..
Det är ju sjukt roligt att höra , speciellt när man redan mår skit och är så less på allt så man snart tar självmord, menmen det skiter väl dom i. Tror alla skulle bli glada om jag bara försvann, då slipper man ju omöjliga mig..
Förlåt så mycket
Jag trivs bäst bland mig själv när jag får tänka och vara ensam,
försök inte förstå mig, det är bäst om jag är ensam.
Sorgen har drabbat mig på ett konstigt sätt,
jag försöker förklara med det är inte så lätt.
Jag vill inte prata mer, jag har blivit isolerad,
det finns så mycket som vill ut,
jag har blivit komplicerad.
Jag tror inte på mig själv,
vet ej varför jag är kvar,
det är bara folk som trycker ner och ställer massa krav.
Men vad fan ska man göra när man inte passar in,
jag sitter i ett rum, skriver rim efter rim.
Kan inte sluta tänka på allt det som har varit bra,
asså jag orkar inte mer,
inte en till jävla dag.
Men vad fan ska man göra, tiden läker inte mina sår,
jag vill bara ramla ner och dö och bäras på en bår.
Försvinna härifrån, ifrån alla och allt,
för här nere på jorden är mitt liv så kallt.
Jag försöker varje dag att finna lycka och glädje,
men det är sant som du har sagt,
jag förstör fan hela världen.
Du väljer stora havet eller den lilla söta viken,
vilket du än tar så lär du bli besviken.
För allt som lever har sin lilla egna hemlighet,
precis som havet har jag min och ingen vet.
För jag vet hur tårar smakar,
jag vet hur läppar ler och jag vet
hur kroppen skakar när man inte orkar mer.
Jag vill säga förlåt för att jag föddes här,
allt som jag gjort har bara skapat besvär.
Jag vill säga förlåt för att jag föddes här,
allt som jag gjort har bara skapat besvär.
Jag försöker dölja smärta med leende och skratt,
men allt bara spelas upp, minnen kommer ifatt.
Det känns som om jag står ute i regn med blöta kläder,
för åska och blixtrar det är mitt hjärtas väder.
Jag kan inte få nån luft,
kan inte andas längre,
jag springer in i rummet och slänger mig på sängen.
Förlåt för allt jag gjort,
det var inte menat att såra,
ja för allting som du är,
du är en fin vacker gåva.
Vet inte vad jag ska göra,
vad jag ska ta mig till,
försöker säga mitt förlåt men tiden står still.
Kan inte någon förstå,
jag försöker så mycket,
det blir alltför alltför mycket,
jag klarar inte trycket.
Men nu är det för sent för mig att göra något år livet,
det är precis som mitt liv nånstans är nerskrivet.
Mitt hjärta det kommer aldrig brinna ut,
så jag säger förlåt för att det inte kan ta slut.
Jag vill säga förlåt för att jag föddes här,
allt som jag gjort har bara skapat besvär.
Jag vill säga förlåt för att jag föddes här,
allt som jag gjort har bara skapat besvär.
Mitt liv
Jag hatar det liv jag lever,
och det dröjer inte länge till innan jag är redo att avsluta det,
om det inte vänder snart.
För att
Jag ler för att dölja smärtan,
Jag skrattar för att dölja gråten inom mig,
Jag dricker för att glömma,
Jag röker för att synas,
Jag skär mig för att känna något,
Jag gråter för det är allt jag kan göra,
ibland kan jag inte ens gråta på grund av allting,
och vad ska jag göra då?
Det enda jag vill är att göra folk glada och göra allting rätt, men hur jag än gör så blir allting bara fel.
Det ska inte få förstöra allting i mitt liv...
"Med en lindrig depression är det fullt möjligt att hålla skenet uppe, att gå till skolan eller jobbet och skratta med när någon drar ett skämt. Då kan det vara svårt för omgivningen att förstå hur hopplöst och svart allt känns, och att det emellanåt känns nästan omöjligt att ta sig upp ur sängen."
Jag tvingar mig upp till skolan varje morgon, jag skrattar när någon skämtar, jag ler och är glad i skolan och när det är människor runt omkring mig.
Men innerst inne är allting svart och hopplöst och det krävs väldigt mycket av mig för att ta mig upp ur sängen och fixa iordning mig på morgonen. Jag kämpar hela tiden och varje dag är en kamp för mig!
Många tror att jag är lycklig och allt är bra, men bakom varje skratt och leende gömmer sig gråten och känslan av att vara hopplös, oälskad och värdelös och att inte göra någonting rätt.
Men, jag vill inte låta depressionen och ätstörningen gå ut alltför mycket på mitt liv och mina underbara vänner, så därför skrattar och ler jag och beter mig som allting är bra och att inget kan stoppa mig! Därför umgås jag med vännerna som vanligt, och drar med dom på saker.
För inte fan ska depressionen och ätstörningen förstöra allting i mitt liv. Utan mina underbara vänner överlever jag inte och därför jag gör allt för att behålla dom!
Brevet
Fick ett brev från bup idag. I den låg lappen som det står att jag är sjukskriven..
" ***** har idag kontakt med ätstörningsteamet vid Barn- och ungdomspsykiatriska (BUP) kliniken i ****. I samråd med överläkare **** **** rekommenderas att ***** inte deltar i skolidrott eller andra fysiskt krävande aktiviteter. Således är rekommendationen att ***** sjukskrivs från de praktiska momenten som ingår i utbildningen under fyra veckor, dvs under vecka 16, 17, 18 och 19. "
Den lappen ska lämnas till skolan och helt ärligt, det känns helt sjukt att vara sjukskriven.. 17 år & sjukskriven! Det låter ju på riktigt helt sjuuuuuukt! Det var verkligen inte såhär jag hade tänkt mig att gymnasietiden skulle bli och helt ärligt, jag vill inte vara sjukskriven.. Jag ska kämpa för att bli frisk från ätstörningen som nu har drabbat HELA mitt liv.. I skolan där jag trivs så bra , nu vet även dom att jag är sjuk, så pass sjuk att jag är sjukskriven..
Men, jag ska klara det här! Jag ska kämpa ännu mer för att verkligen lyckas bli helt frisk!!
Skiten här skrämmer mig
Jag minns inte exakt den dagen jag föll ner och jag blev sjuk.
När jag började se med andra ögon på min kropp hur jag såg ut.
Jag kan inte lyssna på de orden som jämt sägs,
att jag duger som den jag är.
Jag har tappat greppet, greppet om mitt liv,
och det enda jag fokuserar på är att gå ner i vikt.
Jag märker inte själv hur jag blir tunnare och mindre,
vänner reagerar men blåser bort dom som vinden.
Jag rasade i vikt, jag blev smal, jag blev liten
men ingen kunde fatta vad det hela var som vitsen.
Jag vill bli smal, för att känna mig glad,
tror att maten jag äter får mig att inte må bra.
Jag tror jag har kontroll men jag har tappat den helt,
och om jag inte hade fått hjälp hade jag inte överlevt och klarat det här...
Jag minns vad det hela vad som startade allt,
jag var så stressad att jag inte kunde äta,
sedan vill jag staffa mig själv för att jag känner mig så kass.
Jag sa till mig själv att när jag har nått en gräns,
så kan jag sluta och få vara lycklig igen.
Jag vågar inte berätta allting fastän jag vill ha hjälp,
och att mitt mål är 50 kg, det skrämmer mig.
Jag bollas med tanken när jag känner mig så dum ibland,
jag vet att jag inte är fet, men jag har redan satt mig fast.
Kan inte ta mig ut, jag är så less på all ångest,
vill tillbaka till tiden då jag inte brydde mig om det.
Då jag kunde äta mat utan att må dåligt nästa dag,
inte ställa mig på vågen och hoppas på att se kilona ramla av.
Jag vet, jag har gått lite framåt, men än finns flera mil att gå,
jag ska försöka hålla fast och försöka kämpa för mitt mål.
Jag vill inte längre tänka "jag vill bara bli smal",
för skiten skrämmer mig och jag vill inte ha den mera!
.
Vad ska jag göra?
Försöker att kontrollera min smärta,
försöker att va glad,
men det känns i mitt hjärta.
Vad ska jag göra när hoppet tagit slut?
Hur ska jag veta vilken väg jag ska ta ut?
Tack till alla
Tack till alla som hatar mig
Ni får mig starkare och visar att jag klarar mig utan er
Tack till alla som älskar mig
Ni får mitt hjärta att slå snabbare och får mig att känna mig älskad
Tack till alla som bryr er
Ni får mig att känna mig viktig
Tack till alla er som kommer in i mitt liv
Ni skapade den jag är idag
Tack till alla er som lämnar mitt liv
Ni visade mig att inget varar för alltid
Tack till alla er som stannar i mitt liv
Ni visar riktig vänskap
Tack till alla som lyssnar på mig
Ni får mig att känna att jag inte är ensam
Nu kommer ångesten...
Jag har kämpat för att äta som en normal och för att må bra i några dagar nu.
O jag mår skit nu för det.
Därför bryter jag ihop nu och kommer svälta mig själv nu för att ångesten är så stor.
Vill kunna äta utan att må dåligt efteråt, men inte fan kan jag det..
If you need me
If you need me, call med.
I don't care if I'm sleeping,
if I'm anngry at you.
If you need me and
if you need to talk to me,
I'll always be there for you.
No matter how big or how small your problem is,
I'll be there!
A tight hug
A tight hug can do so much
for someone that's hurting.
Vad som har hänt sen senast...
Jag har varit på bup flera gånger sen senast jag uppdaterade denna kategorin. Jag har både träffat läkaren och en ny psykolog.
En dag när jag var hos psykologen fick jag svara på ca 200 frågor som alla på ätstörningsenheten får svara på. Det var frågor som hur jag såg på mig och min kropp, hur jag såg på mat, vad jag tycker om min vikt, och sånna saker. Direkt efter fick man ett resultat med diagnoser på sjukdomar man antagligen kommer få som diagnos.
Dom diagnoserna som jag fick på resultatet var egentlig depression och ätstörning uns typ 4. Jag blev väldigt chockad när jag såg det på ett papper. Jag har ju förstått att jag har en ätstörning, men ändå inte att jag har en ätstörning. Så det kom ändå som en chock.
Testet med alla frågorna tog också reda på om ätstörningen var på en nivå som krävde klinisk behandling, och alla resultaten visade att jag behöver en klinisk behandling.
Hos psykologen fick jag prata om hur jag mådde och kände mig, och vi pratade om praktiken. Jag tycker det är jättejobbigt att ha praktik då jag verkligen inte har någon ork till det och när jag tänker att jag ska lyfta en sak, så kan jag inte göra det. Det tar jätte långt tid för mig att lyckas göra det som jag ska göra.
Så jag fick en tid hos överläkaren och där pratade vi ännu mer. Han och psykologen bestämde sen att jag skulle få ett läkarintyg så att jag inte skulle vara med på idrotten eller någon annan fysisk aktivitet då det kan vara farligt när kroppen inte får nog med näring.
Självklart skulle min mentor och skolan sätta sig emot det beslutet och ringde psykologen för att ge dom ett val att antingen så skulle jag fortsätta med praktiken och idrotten som vanligt (alltså att dom skulle ta tillbaka läkarintyget) eller så skulle dom få sjukskriva mig.
Bup valde då att sjukskriva mig under 4 veckor, med början efter påsklovet, till att börja med.
Jag har haft ett uppehåll med buptider nu under ca 1,5 vecka och har ingen ny tid inbokad. Detta pga av att dom nu håller på att lägga upp en behandlingsplan för mig så att dom ska hjälpa mig att bli frisk. Jag kommer få vänta ett tag till nu innan jag hör någonting från dom, då dom ringer när dom har en klar behandlingsplan för mig.
Så nu sitter jag här, 17 år & sjukskriven från idrotten och karaktärsämnena, och då jag går på en skola där vi har väldigt mycket praktik så är jag sjukskriven ungefär en halv skolvecka, varje vecka. Och jag väntar på svar från bup om behandling för mig.
Jag har ingen aning om sjukskrivningen kommer få mig att må bättre, men ska jag vara ärlig så tror jag nästan den kommer få mig att må sämre. För det är när jag är hemma som jag knappt äter någonting, och när jag väl äter så spyr jag väldigt ofta upp det igen. Och det är i skolan och med vännerna jag är som gladast och lyckligast och som jag mår som bäst.
Men vi får se hur det blir att vara sjukskriven för ätstörning och depression...
Sjukskriven
Fick ett läkarintyg från bup att jag inte ska vara med på idrotten eller någon annan fysisk aktivitet som praktiken.
Självklart skulle skolan sätta sig emot det och gav bup ett val. Antingen att allt är som vanligt och att jag är med på idrotten och praktiken som vanligt. Eller att jag blir sjukskriven från idrotten och karaktärämnena.
Så jag blev sjukskriven. 4 veckor efter påsklovet är jag sjukskriven, till att börja med sa dom.
Så jag blev sjukskriven. 4 veckor efter påsklovet är jag sjukskriven, till att börja med sa dom.
Vi får se hur mitt liv blir nu när jag kommer sitta hemma mer än halva veckan och bara glo. Antingen blir det bättre, eller så blir det sämre. Vi får se..
17 år & sjukskriven
Det låter ju verkligen superbra...
Jag skrattar och jag ler, men när ingen ser brister jag...
Utanpå, så tror ni att jag är så glad,
men egentligen kämpar jag för att klara av en enkel dag.
Ni ser hur jag skrattar och ni ser hur jag ler,
men inuti min kropp så orkar jag inte mer.
Jag vill dölja min smärta så ni tror det är perfekt.
Hålet i hjärtat kryper längre upp, och så stannar det i halsen,
sen åker det ut genom munnen.
Jag äter, men jag svälter ändå,
får ingen näring eller energi.
Jag går in på mitt rum och lägger mig i sängen.
Jag vill bara vara ensam, men då kommer ångesten.
Ta mig härifrån
Res mig upp
ta mig upp till himmelen
Ta mig härifrån
låt mig lämna denna världen
Lämna alla problem
för jag orkar inget mer
Orkar inte med
all den smärtan som ni ger
