Tack till er!
För alla er som ser mig andas här,
måste jag tacka er för att ni orkar med mig när jag faller ner.
Men ingenting kan få mig lika glad som när ni ber mig stanna kvar ett tag.
Flickan
Hon känner sig sårad, ensam och liten,
men mest utav allt så känner hon sig sviken.
Sviken av dom som hon en gång hade älskad,
och nu har hon förändrat sig till samma gamla människa.
Hon tittar upp mot stjärnorna,
ser vad som står skrivet
"Du är inte den som ska leva detta livet"
Hon skriker till sin gud
"Varför blev jag denna flicka om jag aldrig kommer vara glad och aldrig mera hitta".
Men hon får inget svar,
det existerar bara tystnad.
Hon skriker ut sin sorg men det är ingen som lyssnar.
Nu på kvällen kommer gråten,
sminket försvinner,
maskaran rinner ner och tårarna vinner.
Hennes kinder är våta och ögonen svider.
Men ingen ser varför denna lilla flicka går och lider.
Hon försöker att prata men får inte fram ett ord.
Hon är tyst på utsidan men skriker inombords.
Hon är flickan som inte kan va glad,
hon känner bara hat.
Hon är flickan som inte kan va glad,
hon känner bara hat.
Hon ger nu upp det här livet och isolerar sig,
i ett rum där hon alltid kan vara för sig själv.
Man måste alltid forsätta vandra och förstå,
men flickan orkade inte mer så hon slutade att gå.
Och nu har hon gått vilse,
kan inte hitta hem.
Hon är vilsen på vägen,
utan någon vän.
Sviken blev för många,
så hon orkade inte vänta.
Vänta på en bättre tid och slippa o kämpa.
Dag efter dag,
och varje bit för bit,
har hon tagit sig igenom både lyckorus och skit.
Hennes liv är som en mardröm,
hennes mardröm är sann.
Det blir inte som i sagor,
att kärleken vann.
Hon hade en bra vän,
den bästa som hon haft.
Men henne svek hon,
för hon fick inte plats i flickans hjärta.
Plats i flickans hjärta som krossas när hon ler,
ber till sin gud om att slippa leva mer.
Hon är flickan som inte kan va glad,
hon känner bara hat.
Hon är flickan som inte kan va glad,
hon känner bara hat.
Döö
Är så sjukt nära på att bara lägga mig ner och dö just nu,
men det kommer jag inte. Ska kämpa och jag ser en ljusning inom en snar framtid!
Om en flicka
Allt handlar om en flicka, hon som trodde hon hade kontroll.
Men allt som hon höll fast vid har hon nu tappat bort.
Hon dränker sig själv i svälten, hon vill inte äta.
Hon har ångest varje kväll, det blir bättre av att svälta.
Hon ställer sig på vågen varje dag när hon kommer hem.
Hon ser att hon gått ner i vikt och flickan ler för sig själv.
Tankarna är värst när flickan vet vad som kan hända.
Ingen idé att prata, vem kan få hennes tankar att vända?
Hennes blick är emot sig själv.
Hon måste gå ner i vikt.
Hon kan inte förstå hur folk kan tycka hon är fin.
Alla har ju sett hur flickan blivit mindre och smal.
Hon märker inget själv, bara kilona som ramlar av.
Hon är den flicka, hon som alltid har varit stark.
Men nu ligger flickan ensam och hon gråter varje natt.
Varför valde denna flicka att gå denna väg?
Hon tittar sig i spegeln och hon ser inte sig själv där.
Om en liten flicka som försökte göra rätt.
Gick ner en massa kilon men nöjde sig inte direkt.
Hon försöker tappert att kämpa sig tillbaka nu igen,
men det är inte lika lätt som att gå ner min käre vän.
Hon vågar inte be om hjälp, hon vill ju gå ner i vikt.
Följa idealen om vad andra säger är snyggt.
Ingen kan förneka, alla ser ju vad hon gör.
Men hur ska man hjälpa?
Bäst att skita i det hon gör.
Det som händer i hennes kropp nu, gör flickan livrädd.
Hon läser om andra människor som har dött av självsvält.
Men det har inte gått så långt, flickan trodde om sig själv.
Men hon får höra av sina vänner att hon måste söka hjälp.
Flickan vet det måste ändras, men hon kan inte själv.
Och om hon skulle fått hjälp, skulle hon inte tagit emot den.
Hon hatar sig själv, för att hon inte kan sätta stopp.
Hon är rädd för ångesten som kommer när hon äter nått.
Hon försöker att äta rätt och träna normalt.
Men hon äter inte alls och hon tränar varje dag.
Hur skulle ni göra om ni satt i flickans sits?
Flickan hatar sig själv för att hon drabbats av anorexi.
Om en liten flicka som försökte göra rätt.
Gick ner en massa kilon men nöjde sig inte direkt.
Hon försöker tappert att kämpa sig tillbaka nu igen,
men det är inte lika lätt som att gå ner min käre vän.
Om en liten flicka som försökte göra rätt.
Gick ner en massa kilon men nöjde sig inte direkt.
Hon försöker tappert att kämpa sig tillbaka nu igen,
men det är inte lika lätt som att gå ner min käre vän.
Ensam & vilsen
Livet är inte lätt när djävulen går bredvid.
Allt jag kan göra är att hoppas och be.
Önskar att någongång, kan det väl ta slut.
Bilderna av slagsmål och känslor som förut.
Ni kollar snett men vet inte vad jag gjort,
vad jag har gått igenom.
Ni har bara trott att ni kunde fatta,
att ni kunde förstå att jag var bara
någon som man unde titta ner på.
Det värsta är över med det kommer tillbaka,
stunderna av rädsla, som sitter kvar.
Minnen trycker i mitt inre, vad ska jag göra?
Ta mig bort härifrån så att någon kan förklara.
Ni kollar på mig, på ett sätt som faktiskt svider.
Ni skrattar bakom ryggen, har gjort det i alla tider.
Ingen vågar känna mig, ni tror jag är skum.
Men jag hör väl vad ni säger, jag är fan inte dum.
Orden gör ont, som slagen emot magen.
Jag kämpar för mig själv,
tar mig upp och klarar dagen.
Det är svårt ibland, att hålla huvudet över marken.
Men jag måste käma på, visa att ni inte knäcker mig.
Jag är stark på utsidan, men inte i min själ.
Varje dag önskar jag att jag kunde ta farväl.
När slutet är nära och psyket tar över helt,
då finns det inget att göra, allting blir fel.
Jag orkar inte kämpa mer,
jag orkar inte kriga mer.
Men jag gör det för er skull,
så att ni slipper lida på samma sätt som jag.
När ni fattar vad ni gör, då kanske jag förlåter er.
Ni säger att jag klagar, men ni känner inte mig.
Så ta åt er utav orden "Sköt er själv".
Alla är så fega på denna stora jord,
ingen vågar hjälpa, tro på mina ord.
Jag trodde fel...
När jag äntligen trodde att livet började ljusna lite,
så dyker självklart nya problem upp..
Kan jag aldrig bara få vara glad,
och leva utan problem?
Älskar er
Jag älskar dom som bryr sig,
men ni andra har fel.
-
Det finns vägar att följa,
men det slutar alltid likadant.
När man sitter i skiten
och gråter ut i sin säng.
Ser mig ensam och rädd
då jag är i skuggan av ljuset.
Försöker ta mig fram men
rösten håller mig ute.
I 17 år har jag kämpat förgäves.
Upptäckt av ingen blir jag lämnad i världen.
Se mig nu hur ska jag bevisa att det är försent.
Jag är trött på att skrika ut i tomma luften där ingen hör tonen.
Har haft drömmar om drömmar där djävulen
tog mig härifrån så jag kan leva i frid.
Låt min själ slippa bördan,
låt mig leva mitt liv.
Jag ger allt jag har och håller fast vid nånting bra.
Ett svar på det som har hänt,
det är allt jag vill ha,
men jag faller tillbaka från det jag aldrig haft.
Jag ser ljuset i horisonten men kommer ingen vart.
Det finns dagar..
Det finns dagar då man inte kan resa sig upp.
Man är trött, man är sliten.
Det finns dagar då man inte kan säga någonting.
Man är trött och livet passerar förbi.
Jag kommer alltid resa mig
Det finns dagar man inte kan resa sig upp,
en önskan om livet som visar sig vara en dröm.
En plats för mig och mina tankar där vi kan koppla av,
jag är trött på förtal,
snälla låt mig vara jag.
Låt mig va!
Jag vill bara bort ifrån världen.
Jag svär, jag svär!
Jag har aldrig öppnat käften.
Alltid trott att det var bättre att låta
folk ge mig smällen.
Jag är inte perfekt,
för har gått i alla väder.
Gett upp efter gång på gång, men har fortsatt att kämpa.
Tiden fick bevisa att ödet för mig var att
svikas och berikas av fler lögner och slag.
En kniv i mitt hjärta men ändå ler jag varje dag.
Men jag ska alltid resa mig upp.
Ni kommer aldrig ångra dagen då jag blev född.
(hoppas jag...)
-
Ibland så springer det vilsna barnet inom mig runt,
så jag försöker bara fånga dagen och ta det lugnt.
Kriga
Jag lever vidare och fortsätter kriga
med hundar och vänner vid min sida.
Tårar
Ingen är värd mina tårar,
förutom dom som ser till att jag aldrig faller igen.
Lära sig
Jag har lärt mig att man ska inte ångra,
man ska gå vidare och lära av det förgångna.
Tack
Tack till alla er som visar så att jag ser att ni finns där.
Min respekt går ut till er och det blir er som jag minns
sen när allting är annorlunda och jag har fötterna på jorden.
Jag ska göra allt för att hålla löftena och orden.
Vill vara fri
Släpp mig fri
låt mig flyga från det här,
låt mig ta mig iväg
och slippa det här.
Jag orkar inte längre,
jag vill ta mig härifrån.
Vill sväva som fågeln
fri bland moln.
Vem är jag?
Jag väcker mig själv och frågar
"vem är jag egentligen?"
Vart är svaret?
Jag sitter ensam kvar.
Har känt så mycket smärta förr,
men aldrig någonsin såhär.
Kan inte få någon sömn,
har sovit dåligt i flera veckor nu.
Jag vet inte vem jag är,
har tappat bort mitt jag.
Det finns så mycket bra i livet,
som jag borde tacka för.
Men jag kan inte känna lyckan,
jag bara känner mig död.
Det finns ett sår inom mig,
som kanske aldrig läker.
Och det är sjukt att
livet kanske aldrig byter väder.
Har varit kolsvar nu,
så länge jag kan minnas.
Har bara svaga minnen
kvar från tiden innan.
Men det var längesen
jag kände riktig glädje
och ibland kan jag känna
att jag saknar världen.
Jag känner ingenting,
bara mina egna andetag
och jag önskar att jag
hittar till mitt gamla jag.
Har slutat hoppas nu,
men inte slutat kämpa.
Man måste hålla kvar,
mirakel kanske kan hända.
Finns inte mycket att säga,
men ändå tusen ord.
Mitt liv är inte lätt,
men jag hoppas att det kan vända.
Är rädd hela tiden,
men vill ändå härifrån.
Det känns som hjärtat har
förvandlats till ett blödande sår.
Jag tappar andan varje gång
jag söker luft,
försöker hitta ett ljus,
men inget tar mig upp.
Vill bara bort,
tillbaka till ett liv igen.
Har försökt så länge nu,
och tro mig,
jag försöker än.
Försöker att gå upp på morgonen,
men någonting håller mig kvar.
Har ingen kraft längre,
vill ha allting tillbaks.
Jag tappa allt
och jag tappade greppet.
Jag föll ner,
men måste tro att det blir bättre.
Kan inte röra mig
smärtan är för stor nu.
Ligger hemma i sängen.
Vet ingenting,
vet bara att jag inte orkar.
Och snälla gud,
när jag somnar
låt mig inte vakna.
För det är tomt när
jag letar efter livsbalans
och jag önskar att
minnena bara försvann.
Finns ingenting som kan
få mig att tro nu.
Jag letade efter meningen
men svaret fanns inte där.
En gång..
Har försökt en gång den senaste tiden, men lyckades inte. Det som skrämmer mig är att tankarna är kvar på att försöka igen..
Ni är mitt allt!
Ni är dom som alltid stöttat mig, alltid funnits där,
ni har aldrig svikit.
Jag kommer alltid försöka stanna här.
För när hela skiten började var jag fast och deprimerad,
jag dog inombords och jag orkade inte leva.
Jag låg inne varje dag,
orka inte få ut,
och den tanke jag hade var att livet var slut.
Varje dag, varje timme, minuter och sekunder.
Hela livet blev knas och jag tänker på stunder.
På er, och ni står där framför mig,
för ni är speciella och jag älskar er.
Utan er i livet skulle jag inte finnas,
för ni har alltid hjälpt mig,
det är nått jag kommer minnas.
För ett tag sen när det börja,
är det lycka jag jagar.
I väntan på ett slut sitter jag och räknar dagar.
För slutet kommer någongång.
Jag litar på det ni sa,
det är tack vare er jag stannar kvar här idag.
Dagarna i ända sitter jag o gråter blod,
för att vissa inte bryr er,
för att jag är en sån person,
gör att jag är nån som inte alltid skrattar varje dag,
bara för att jag har blivit ensam kvar.
Jag dög inte för nån, inte för en enda.
Jag tänker mig ett liv utan denna smärta.
Jag ska hålla mig stark,
och kämpa vid er sida,
för om ni inte fanns så skulle jag inte finnas.
Ni är världens bästa,
hoppas att ni aldrig lämnar mig.
Spelar ingen roll vad som händer,
jag finns alltid här för er!
Ni är himlens änglar,
ni är himlens alla stjärnor.
Ni hjälper mig så mycket
och ni läker mina sår.
Tack för att nu hjälper mig,
ni är värda allt jag har.
Ni är det bästa i mitt liv,
ni är helt underbara!
Tur att jag hade er när skiten blev som svårast
under senaste halvåret nu när skiten är som jobbigast.
Jag trodde skiten var slut,
men allt blir uppochner.
Allting går sönder och jag hatar allt mer och mer.
Men jag har hemligheter,
ja, vem fan ser mig,
när jag super mig full med uppskurna handleder.
Jag önskar att någon börjar fatta att ingenting funkar,
att allt är bara fuck up!
Lägger mig ner och bara tänker och blundar.
Tänker på ett paradis långt ner i mina tankar.
För ett tag sen när det börja,
är det lycka jag jagar.
I väntan på ett slut sitter jag och räknar dagar.
För slutet kommer någongång.
Jag litar på det ni sa,
det är tack vare er jag stannar kvar här idag.
Dagarna i ända sitter jag o gråter blod,
för att vissa inte bryr er,
för att jag är en sån person,
gör att jag är nån som inte alltid skrattar varje dag,
bara för att jag har blivit ensam kvar.
Jag dög inte för nån, inte för en enda.
Jag tänker mig ett liv utan denna smärta.
Dagarna i ända sitter jag o gråter blod,
för att vissa inte bryr er,
för att jag är en sån person,
gör att jag är nån som inte alltid skrattar varje dag,
bara för att jag har blivit ensam kvar.
Jag dög inte för nån, inte för en enda.
Jag tänker mig ett liv utan denna smärta.
Res mig upp, ta mid upp till himlen,
ta mig härifrån låt mig lämna denna världen.
Lämna alla problem för jag orkar inget mer.
Orkar inte med all den smärtan som vissa ger.
Hur det än känns
Jag blickar framåt med en blick som blinkar utan någon glädje,
men jag känner inombords att ingenting har vart förgäves.
För det spelar ingen roll vad som än händer för jag
vet att jag lär mig av det som händer till en annan dag.
Så jag stannar kvar och krigar, kommer aldrig att besegras.
Kommer aldrig att ge upp min liv jag fått för att leva.
Kommer stanna här,
för jag vet att det är värt det.
Stunden kommer komma då det hela kommer till ett slut,
då jag är i tusen bitar men då starkare än nu.
För jag lär mig av min sorg den förbereder nästa gång,
jag är tillbaka här igen, finner då tröst i denna sång.
Jag tror att allting har en mening, vill se meningen i allt,
men ofta är det svårt som nu, då allting känns så kallt.
Men jag kämpar, för det är mitt enda val.
Hur det än känns här i mörkret får jag inte blicka ner nu,
och jag måste tro på framtiden.
För jag vet att efter regnet kommer solkens strålar fram,
och jag vet att allt blir bra igen.
Jag står i tunneln, tittar fram och ser att ljuset leder mig.
Det ger mig styrka att fortsätta och berätta för dig.
Ingenting kommer att bli bättre av att deppa ihop,
tar hellre tag i saken, krigar och gör sak av mitt rop.
Jag tittar bak, jag tittar fram
och vet nu vart jag ska gå.
Jag följer ljuset nu istället för att bara se på.
Och jag hoppas, att tiden läker såren.
Dagen kommer komma då man blir nått annat än man var,
och jag är redo för det steget som jag vet jag måste ta.
Har du varit där jag är så vet du vart jag nu står.
Det kanske är så att man får vad man ger och ger vad man får.
Det jag vill säga är att hur svart det hela verkar blir det ändå gryning efter natt.
Så jag väntar, och gör mig vän med sorgen.
Hur det än känns här i mörkret får jag inte blicka ner nu,
och jag måste tro på framtiden.
För jag vet att efter regnet kommer solkens strålar fram,
och jag vet att allt blir bra igen.
Jag orkar inte mer,
nu får det vara slut.
Jag knyter mina händer, tittar upp,
så svara nu.
Säg ska det vara såhär,
är detta meningen.
Allt jag vill är att i spegeln kunna se mig le igen.
Och jag vet att om jag bara fortsätter kämpa,
fortsätter hålla blicken uppåt så är jag på rätt väg,
mot dit jag vill nå.
Där ingenting har vart förgäves när ens liv varit svårt.
Och jag måste nu blicka framåt, hålla hoppet vid liv.
För ljuset är det som leder en när man bottnar i skit.
Men jag vill kunna spola förbi stunder som denna,
det är för sånna här tillfällen jag vill kunna blunda förjämnan.
Och det som jag nu vill säga till dig är att
försök inte gömma dig för verkligeheten hinner ifatt.
Du vinner i takt med att du lär dig att gå vidare,
och inser att framtiden erbjuder nått finare.
Hur det än känns här i mörkret får jag inte blicka ner nu,
och jag måste tro på framtiden.
För jag vet att efter regnet kommer solkens strålar fram,
och jag vet att allt blir bra igen.
Detta är en låt jag verkligen älskar,
och det som är markerat med fet stil är det som stämmer in på mig just nu,
med tiden hoppas jag att det blir mer fet text...
Leende
Allt jag vill är att
i spegeln kunna se mig le igen
Varför tvingas jag lida?
Kan inte någon bara döda mig så att jag slipper allt?
Ångest
Har så sjukt mycket ångest över att min sjukskrivning nu är slut.. Nu kommer jag tvingas tillbaka till praktiken och jag orkar verkligen inte det. Energin tar slut så snabbt, jag blir helt slut bara av att gå en kort sväng med mina hundar..
Jag kommer avlida på praktiken.
Normal
Sometimes
I pretend
to be normal.
But it gets
boring...
So I go back
to being me.
Hör någon mig gråta?
Varje dag är likadan.
Jag kämpar för att hitta rätt väg,
Jag gör ont, jag bryts ner, jag döljer och försöker att be.
Jag undrar varför
Hör någon någonsin mig gråta?
Allting är inte okej..
Hur kan dom låtsats som om allting är okej,
när det verkligen inte är det?
Leende
Ett leende betyder inte alltid att man är glad,
utan ibland betyder det att man är stark nog att le
även när det gör ont.
Britt Nicole - When she cries
Positivt
ÄNTLIGEN händer något större positivt i mitt liv! :D
Är så sjukt glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen,
och det var vääääldigt längesen jag var såhär glad :D
...
Jag har levt upp till måna krav som ställs
Och jag har gjort mitt allra bästa för att va en bra vän.
För att få vara den som står tätt in till andra.
För jag vill inte bli sviken, inte den som man klandrar.
Jag har tänkt tankar om att ta mitt egna liv
och varit negativ och bara grävt mig ner i mera skit.
Jag har inte önskat mig själv någon glädje,
och när jag velat har jag funnit mig själv stå i vägen.
Misslyckades
Tyvärr misslyckades det..
Brev
Skrivit ett brev nu.. får se om det får läsas eller om det kastas.. Det återstår att se..
Vi ska klara det!
Tillsammans är vi starka, vi ska klara det här!
Splittrad
Allt kommer splittras..
Ännu ett problem i mitt liv..
Välkomnar ljuset
Har du någon gång känt
att ingenting känns rätt?
Allt är bara skit,
varenda jävel kollar snett.
Har du bett om hjälp,
men ingen vill hjälpa?
Hatar du livet,
är du trött på att vänta?
Jag kan inte tänka klart,
mina tankar dödar mig.
Fan, jag skriker efter hjälp,
men ingen vill höra mig.
För alla bara skrattar
och pekar och snackar.
Folk trampar ner mig som
en fucking dörrmatta.
Jag ber till min gud
om ett eget himmelrike.
För snart har jag livet
på botten i Pinneviken.
För alla mina spöken,
dom besöker min själ
och förstör mina dagar.
Fan, jag önskar att du var här!
Jag är fast här på jorden,
besegrad av högre makter.
Vill lämna denna världen,
flyga högt över landet.
Men mina vingar brast,
mitt sinne blev fuckat.
Ingen vill förstå,
det finns ingen som fattar,
hur det känns att leva
ensam med känslan.
Alla hatar mig,
jag har aldrig blivit älskad.
Vinden kan vända
men pass på att vänta!
Idag ska det hända,
jag är trött på att kämpa!
För alla trycker ner mig,
jag ställer mig frågan.
Finns ingenting kvar,
ni har släckt denna lågan.
Jag fäller mina tårar
och detta är slutet.
Sluter mina ögon
och välkomnar ljuset.
För alla trycker ner mig,
jag ställer mig frågan.
Finns ingenting kvar,
ni har släckt denna lågan.
Jag fäller mina tårar
och detta är slutet.
Sluter mina ögon
och välkomnar ljuset.
Jag ställer en fråga
"Vad har ni emot mig?"
Jag svär, jag talar sanning,
men ni vägrar att tro mig.
Ser ni hur jag gråter,
ser ni hur jag lider?
Tårfyllda ögon
och ett hjärta
som svider.
Tillbaks till ruta ett,
allt känns som förr.
Nu står jag här och bankar
på livets stora dörr.
Jag sitter och drömmer,
drömmer om hoppet.
Jag drömmer att jag hoppar,
och det känns i hela kroppen.
En kamp mellan mig,
mig och mig och livet.
Direkt när jag mår dåligt,
får jag nya mediciner.
Jag älskar dig,
jag hatar dig,
jag saknar dig,
jag glömmer dig.
Jag älskar att hata dig,
och jag saknar att glömma dig.
Jag fattar inte varför,
jag fattar inte nu.
Jag hade ju en livsglöd
men den har brunnit ut.
För alla trycker ner mig,
jag ställer mig frågan.
Finns ingenting kvar,
ni har släckt denna lågan.
Jag fäller mina tårar
och detta är slutet.
Sluter mina ögon
och välkomnar ljuset.
För alla trycker ner mig,
jag ställer mig frågan.
Finns ingenting kvar,
ni har släckt denna lågan.
Jag fäller mina tårar
och detta är slutet.
Sluter mina ögon
och välkomnar ljuset.
För jag ser inget hopp nu,
det försvann för längesen.
Smärtan är min fader
och döden min bästa vän.
Jag har kämpat,
förlorat,
klättrat och fallit,
från toppen till botten.
Jag är man utan framtid.
För akta dig,
för att du har skapat mig.
Och min spegelbild är krossad
och min skugga hatar mig.
Och hur ska jag klara mig?
Ska skiten gå vidare?
Jag är trött på metaforer som
"livet går vidare".
Har du någongång känt
att ingenting känns rätt?
Allt är bara skit
varenda jävel kollar snett.
Har du bett om hjälp,
men ingen vill hjälpa?
Hatar du livet,
är du trött på att vänta.
För alla trycker ner mig,
jag ställer mig frågan.
Finns ingenting kvar,
ni har släckt denna lågan.
Jag fäller mina tårar
och detta är slutet.
Sluter mina ögon
och välkomnar ljuset.
För alla trycker ner mig,
jag ställer mig frågan.
Finns ingenting kvar,
ni har släckt denna lågan.
Jag fäller mina tårar
och detta är slutet.
Sluter mina ögon
och välkomnar ljuset.
För alla trycker ner mig,
jag ställer mig frågan.
Finns ingenting kvar,
ni har släckt denna lågan.
Jag fäller mina tårar
och detta är slutet.
Sluter mina ögon
och välkomnar ljuset.
Vänner
Det är för er jag lever,
det är för er jag ler.
Ett svårt beslut
Hade jag fått välja
hade allt tagit slut på en sekund
men att ta livet av mig
är ett alldeles för svårt beslut.
Orkar snart inte mer..
Jag fattar inte längre hur allt orkar hålla på,
det har pågått länge, ja, snart i ett år.
Men jag har hålly mitt huvud högt
och kallat mig själv stark.
Men allting går bara sönder,
så jag faller ner mot marken.
Som jag stått stadigt på,
men allt har släckt min glöd.
Jag är ledsen att säga det,
men det här det blir min död.
För hur ska man kunna leva
när viljan är minimal?
När allt man bara vill
är att få ligga död i en grav.
Jag har försökt länge,
jag skulle klara det för eran skull.
Fastän jag hatar livet
betyder ni mer än guld.
Men efter snart ett års olycka
har hoppet försvunnit bort,
och det enda jag kan säga
det är att mitt liv blev kort.
Nu kan ingenting ändra på mig,
nej nu är det kört.
Jag tar kniven emot halsen
och snart ligger jag här död.
Jag lovade er att inget skulle hända,
så det här är mitt förlåt.
Jag älskar er, hejdå.
Att inte vilja leva,
kan ni förstå hur det känns?
När man inte längre bryr
sig om vad som hänt.
Jag sjunker in i mig själv,
och lämnas som ett skal.
Det som kallas för känslor
finns inte längre kvar.
Jag har helt slutat bry mig,
jag försvinner mer och mer.
Jag går under dag för dag,
fastän ni inte ser.
Jag vet knappt hur det känns
att skratta och vara glad,
hur det känns att bli älskad,
hur det känns att må bra.
För allt har släckt min framtid,
det har förstört mitt liv.
Jag kan faktiskt inte fatta hur
jag överlevt så långt tid.
Jag har väl haft tur
och jag har haft mina vänner,
dom som har ställt upp
och dom som fattar hur jag känner.
Men nu orkar jag inte snart mer,
snart tar allting slut.
Jag har kämpat tillräckligt,
nu har tiden runnit ut.
Tack för att ni stöttat mig,
ni vet vilka ni är.
Jag älskar er,
och förlåt för det här.
Vet inte vad jag ska skriva..
Har så mycket inom mig, men kan inte få ut det..
Kan inte sätta ord på det jag känner och så jag mår..
Ibland är det riktigt svårt, o så är det nu...
Underbara vänner
Vad skulle jag göra utan er?
Mitt liv är i lågor..
Ingen ser mig fast livet stå i lågor,
frågor utan svar har satt mig i plågor.
Meningen
Jag tror att allting har en mening
och vill se meningen i allt.
Men ofta är det svårt,
som nu, då allting är så kallt.
Nackdelar..
Hur ska man leva fastkedjad i nackdelar?
Glad
Så underbart glad över att det är bra igen,
och att jag inte har förlorat dig.
